måndag 18 april 2011

Försvarsindustrin - en abnormitet

Jag har, om man är intresserad, skrivit lite kortfakta om de sex största försvarsindustri-bolagen i världen här:

Lookheed Martin
BAE Systems
Boeing
Northrop Grumman
General Dynamics
Raytheon

Jag har även tittat på fler, så som EADS, Finmeccanica, SAAB m.fl. för att få ett bredare utom-amerikanskt perspektiv.

Om man åsidosätter moraliska aspekter så kan man undra över andra aspekter så som att industrin verkar inom ett område som kräver konstant utveckling av spjutspetsteknik, politiska och konjunkturskänslighets-aspekter då det är stater som är de tilltänkta kunderna och det ska ofta betalas med skattemedel.

Logiskt sett så borde försvarsindustrin vara ganska osäker. Man är beroende av ett fåtal kunder. Dras med stora utvecklingskostnader och när som helst så kan spelreglerna ändras p.g.a. politiska beslut. Neddragningar i försvarsanslag, export-restriktioner m.m. Tänk om mobiltelefontillverkare skulle vara utsatta för samma risker. Skulle du våga investera?

Tittar man närmare på bolagen så uppenbarar sig dock en helt annan bild. En bild som gör att jag vågar påstå att försvarsindustrin är något av en abnormitet.

Trots all tilltänkt osäkerhet så gör bolagen återkommande och stadigt stora vinster, har en bra till mycket god direktavkastning samt har hög omsättnings- och utdelningstillväxt. År, efter år efter år. Hur är detta möjligt?

Låt oss titta på några faktorer.

Vi börjar med teknikutveckling. I normalfall så får en teknikintensiv industri satsa mycket på utveckling. Detsamma gäller försvarsindustrin, men här kommer en stor skillnad. Där t.ex. en mobiltelefontillverkare får lägga mycket pengar på produktutveckling för att sedan släppa och hoppas att marknaden köper produkten i så stor mängd så man får igen pengarna samt går med vinst, så utvecklar man kortfattat inom försvarsindustrin en prototyp. Därefter får man in beställningar, startar produktion och tar så pass mycket betalt som behövs. Detta sänker risken betydligt samt ser till att man kan behålla de marginaler som krävs.

En annan sida av det hela är att försvarsindustrin ej är så konkurrensutsatt som man kan lockas att tro. Flertalet "projekt" har flera inblandade aktörer i olika delar vilket gör att oavsett vad som väljs så finns det pengar att tjäna för flera inblandade.

Vad det gäller politiska beslut så verkar det i alla fall inte få verkan i lägre omsättning eller vinster för bolagen. Tvärtom. Bolagen redovisar allt större vinster och allt större omsättning och den trenden är stabil sedan så långt tillbaka som jag bemödat mig titta (90-talet). Här verkar det tvärtom som att man får draghjälp av politiker. Inte allt för sällan så pratar sig höga politiker sig varma för "produkter" från just sitt land. Eller skapar marknadsföringsmöjligheter (Irak, Libyen?).

Hur är det med känsligheten för skiftande konjunkturer då? Många av produkterna är ju förhållandevis dyra samt ska ju bekostas av skattemedel vilket kan tryta från tid till tid. Som ovan nämnts så verkar det i alla fall inte få genomslag i bolagens vinster och omsättning. Tydligen är vapen någonting som man köper i dåliga som bra tider.

Det här är en lukrativ branch. Du kan få en god och ökad direktavkastning samt dubbla värdet på investerat kapital vart femte år.

I mina ögon så är BAE Systems bland de mest köpvärda i nuläget (BAE systems är förresten största ägaren i SAAB Group). 5% direktavkastning samt med en uppvisad utdelningstillväxt på uppemot 10-20% årligen över en längre tid.

Men är det moraliskt försvarbart att äga aktier i försvarsindustribolag?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar